29 September

Hej,
åter här igen, det är ju gud vad fort veckorna flyter fram numera. både på gott och ont. jaja.
denna veckan har la varit trevlig. en mindre överaskning i Tisdes på dansen, då visst hela Önnestad, utom en ("alla, jag sa alla, inte alla utom en" -vilken film gita? ;)) uteblev. orsaken berodde troligen på i fredes då, se föregående blogg.
lite trsit kan man ju verkligen tycka. suck.

jaja, förutom det har det nog bara varit uppåtuppåtuppåt, inte minst i skolan :) mkt trevliga praktiska dagar som vanligt, särskillt torsdagen vill jag minnas, eller va? ;P exempel: Sara:"jag är  helt utflippad" detta med passande pekfingerrörelser kring huvudet. haha :) jag kan också meddela att fraiche med bakpulver inte är någon höjdare, fy tusan vad räigt det var, däremot passar fraiche och vaniljsocker betyydligt bättre, haha. oops. :) allmänt massa trams, mer regel än undantag nuförtiden, haha. men såvida man får gjort vad man ska så passar det mig utmärkt. :)

hmm, Torsdes-dansen, trevligt, as usual. en ny dans-"Nypet" vi är fan grymma Linda :P helt ärligt alltså. :)

Fredagen den 28 September, var en helt ok skoldag med hemgång 1h tidigare. och en timmes sittandes på HofB's, nice. en liten följeslagare till tåget, Caroline Nilsson, dessvärre ingen gemensam tågtur :( men men.
hem, efter smärre omständigheter. äta. o iväg till Linda :) där man spenderade kvällen tillsammans med snok o skratt i fotokataloger :) haha. o givetvis Idol, Yeah ful-knut åkte ut. min önskan, Ha!
Trevlig kväll med dig gumman :D

o nu Lördag, lite undanstädat har man fått. mer ska det väl bli. o "förhoppningsvis" något plugg under helgen ska det också bli. men nu ska jag gå o se hur vår lille vildkatt måt, nyss fångad, vi får fjäska in oss med att ge honom blötmat ;) o våra andra två svarta flickor, kattungar-Spikey och Gissi-mkt snälla pluttisar.
Gissi sover i min säng om nätterna, Mys :)

Nejnej, nu får jag slita mig :P

PussHaj KattPaj

22 September

jaha, då satt man här igen då. senast bloggen var ju sorgsen men kan meddela att det känns ok såvida jag låter bli att tänka för ingående på det. :/

skola skola skola, ja denna skola. tja, det är väl rättså trevligt för det mesta. I guess. tack för det :)

Då var dansen igång på riktigt, en jäkla massa folk alltså! haha, o varje gång jag kollar o ser alla göra likadant (eller fösöka) börjar jag typ flabba, på något sätt är det komiskt tycker jag, undrar varför, haha ;P men många är vi iaf o anna dansar tjej, kan ju va bra o kunna. skämt o sido, jag kan dansa tjej också.
   Däremot dansen på torsdagar för oss som inte är nybörjare så är vi typ typ 4-5par (8-10pers) jämfört med tisdagar då vi är typ 15-17par (30-34pers) lite skillnad, men det är kul ändå för det blir lite mer varierade o komplicerade danser då :P nice, med denna dansstart alltså. i like.

när jag ändå pratar dans. så var det då logdans hos mormor o morfar igår då. hmm o vad blev utgången av det då. suck. det började bra med grisamidda o allt, o trevligt folk o glada miner. men senare så blev det "Farmen" som jag kallar det, intriger, bråk o skrik o alla var typ upprörda för olika saker, jobbigt som fan. :/
   och det är ju tråkigt att folk som man vet att man står nära inte lyssnar på en utan bara skiter på en o lyssnar på alla andra idioter. hade jag gjort något fel va? nej skulle inte tro det. såvida det inte är ett fel att låta dig prata av sig, lyssna o prata.,med en som inte snackar vidare. jag trodde iaf att jag var snäll då. trodde du tyckte det med. och jag kan inte ansvara för att din pojkvän (?!) var aningen full o att han o mamma började käfta. jag var inte ens där då. men tack så mycket, tack för all del. hur blir det nu?
                                  "jaja, vad är väl en bal på slottet.....".


för tillfället är jag o siri ensamma hemma, o  ja ska ta o hitta på något med henne ny tycker jag, vi hörs.

PussHaj  FarmenPaj

älskling,

Min Lakris.


Allt började den 28 Maj för fem år sedan. Då fick vår katt Sara tre söta små kattungar här hemma hos oss. Hon hade dom inne i vårt datarum under databordet. Alltså tre kattungar, en svart kattunge, en grå och vit och en svart och grå-spräcklig. Ursöta. Såklart så ville väl jag ha en, för jag älskar ju djur. Valet denna gången var nog ödet. När kattungarna var några dagar gamla så sträckte jag in handen bara för att klappa dom lite allihopa, och då var där en kattunge som passade på att krypa upp i min hand, han var svart och han var speciell, hans namn blev Lakris och han blev min.


Han och hans syskon och faktiskt även kusiner hade en mycket fin uppväxt här inne hos oss, fem kattungar födda med kanske en-två dagar mellanrum. Dessutom en liten vildis som vi plockat in från en kull där ute, så sex stycken

blev dom tillome. Gissa om det var mycket spring och bus här i huset. När de blev äldre var det två av dom som flyttade till ett annat hem.Något år senare dog två andra vid olika tillfällen och av olika orsaker, okända.

Alltså de senare åren har vi endast haft två katter kvar av den kullen. Mammas katt Nalle, en brun och svart-spräcklig och -Min katt Lakris, en svart-brun långhårig skönhet, även kallad Lacke.


Ett år, en period strax innan hans födelsedag vet jag att det var, försvann han. Spårlöst försvunnen, det enda vi visste var att det hade varit ett katta-slagsmål på natten, vilket vi hade hört. Troligen hade han blivit bortkörd av en av våra andra katter. Men ingen visste. Och anna grät och grät. Och hon kallade och kallade. Men han kom aldrig, nej det gjorde han inte. Men jag vägrade tro det värsta, för har man inte fått det svart på vitt, så varför inte hoppas? Min känsla under den här tiden beskrivs bra i en Shirley Clamp-låt som spelades mycket på radion då, framförallt denna mening etsade sig fast hos mig: "för den som älskar, lever hoppet alltid kvar" Precis så var det, jag älskade min katt, ja, och kunde inte annat än att fortsätta hoppas. Men tiden gick, det gick mot sommarlov, och det blev det också.


Mina småsyskon var dock på fritids en tid in på sommarlovet o en dag när far skulle köra och hämta dom så såg de en svart långhårig katt springa över en grusväg, ca 5km hemifrån oss. Dom kom hem lite uppspelta eftersom ja Lakris var ju långhårig, men så även hans mamma och hennes syster som inte heller synts till i dagarna, så dom trodde ju att det kunde vara någon av dom. Men istället för att stanna hade dom skyndat sig hem till mig och mamma som faktiskt har bäst både koll o hand om katterna. När jag hörde detta började hoppet växa sig starkare samtidigt som jag inte visste om jag ville släppa ut det eftersom risken var rättså stor för en besvikelse, det kunde ju vara vilken katt som helst, den behövde ju inte ens vara vår.

   Jag, mor o far begav oss med bilen åter till platsen och jag och mamma kallade på honom. Och vad var det vi hörde, jo en katt som svarade oss! Den kom mot oss, till och med så nära så att mamma fick tag i den. Upp och ner på den och jo visst var det en hankatt, mamma såg sammanbiten ut och sa: "denna släpper jag inte igen" och visst var det min katt, en mager rackare som efter 6 veckor återfanns, och anna grät igen eller? Nja, men lycklig var hon i alla fall, som aldrig förr.


Han åt upp sig och blev en så fin hankatt, dock endast halvt kastrerad eftersom den ena stenen tydligen fastnat uppe i buken på honom, så lite markerande och annat har man fått stå ut med, men vad gör man inte för härligheten att ha en katt? Så tillgiven, som verkligen visste vem han tillhörde, och låg gärna i sängen, men bara i min säng. Och så fort man kom in i köket då han låg på soffan, ja då skulle han upp på soffkanten och mjaua så att man verkligen skulle lägga märke till honom och klappa och gosas med han. En underbar katt blev det av honom.


Så sent som igårkväll låg han faktiskt i min säng och sov större delen av kvällen eftersom vi firade min lillasyster och även satt framför tvn senare, så fördrev han tiden där ensam. Jag släppte ut honom, pussade honom och sa god natt, förhoppningsvis kom där även ett jag "älskar dig, ses imorn", som det brukar.

Denna dagen började sedan som en helt vanlig dag, fint humör med frukost och så.

   Och nu i vevan har far även fällt en hjort, och det händer inte så ofta eftersom hjortarna är rättså nykomna i våra trakter så därför har några av hans jaktkompisar kommit uppom för att ta sig en titt på den. Så när Tommy kom upp trodde vi alla att det var endast för dens skull. Men icke. Nej, där hade visst legat en påkörd katt nere på landsvägen, en långhårig med halsband. Far kom in genom dörren o kallade på mamma o frågade om Nalle var inne, det är ju då mammas katt, för att kolla om det kunde vara han. Nalle var inne. Vi har bara två långhåriga katter, eller hade ska jag säga, nu har vi bara en. Lakris min underbara älskade katt, hade blivit påkörd.


Och anna gråter och gråter och gråter. Nu finns inte hoppet längre. För jag har själv sett honom. Far och Erik körde ner och tog hem honom för att vi, som återigen har bäst koll på katterna skulle kunna avgöra för säkerhets skull. Och det var enkelt. Knappt några synliga skador. Men brun-svart med rött halsband. Och visst känner man igen sin katt.

Han som så sent som igår kväll var inne hos mig, hela han är så tydlig ännu och jag kan inte tänka mig något annat. Trots det begravde jag min älskling idag. Far hjälpte mig och han satte även dit en sten. Oh gosh, jag kan inte fatta. Han har varit en sån självklarhet i mitt liv, så länge nu. Jag kan inte tänka mig ett liv utan honom, det kommer att bli så tomt. Jag älskar dig Lacke-gubben och kommer alltid att göra. Jag vet att du vet det, för du var min, min älskling.

Lakris-The love of my life. Skulle aldrig någonsin kunna glömma dig, du är oersättlig, mitt hjärta.<3


12 September

hej,
ja då har man varit borta från skolan i två dagar hittills då, de enda sjukdagarna på hela gymnasietiden, o jag missar en massa o saknar mina vänner, bajs.

inte får man mkt gjort när man är hemma heller, känner mig seeg(are än vanligt) o ont i halsen, och ibland blir det en väldigt omskakning i huvudet när man reser sig hastigt eller nått. inte minst när hela idioten flyger omkull pga att hon trampar (med skor) i en dreggel-loska o efter det ner pladask på golvet. myysiigt? Not!  suck.. och aj i huvudet.

men annars mår jag väl rättså bra, så ni ska väl inte tro att jag håller på att dö här hemma direkt, för så farligt är det inte. men har faktiskt kommit fram till att man även kan tro att jag är "schitzofren" (eller hur det stavas) inte för att jag vet riktigt vad det ordet innebär, men visst är det typ som två olika sidor på en människa, humör o utseende-mässigt kanske? annars får ni skälla på mig eller förklara det.. Iaf det jag skulle komma till är att när man ser min vänstra (för er) ansiktshalva-ser jag rättså normal ut, kanske någon mer "finne" (koppa) i pannan då. men på min högra sida-den är riktigt äcklo, :S mer koppor o inte på passande ställen, inte en ställen som går att dölja särskillt framgångsrikt, dessvärre. men men, jag lever :) och är inte så deppig som denna bloggen särkerligen verkar, okej? :D

ska  också passa på att erkänna att sist jag skrev blogg skrev jag att jag skulle ut o gå en runda, men det blev inte för jag satt här som en duktig snokare till det var mörkt o då ville inte anna gå längre.. ska dock försöka göra ett bättre, men planerat kortare försök idag. ska iaf inte kunna sitta här tills mörktret faller på denna gången ;P hehe

men jag antar att vi hörs senare, förresten danskursstart imorgon i mitt tillstånd, yes :S ajja,

PussHaj GnällPaj

9 September

         
        Sjukdom bekräftad: Vattenkoppor

        Lev efter reglen: Se men inte röra.

            Jag klarar mig nog



     PussHaj VattenkoppsPaj

7 September

hej hej

jag anar starkt att jag har fått en vattenkoppa!! men det väntas att se när mamma kommer hem för jag är inte säker, men usch, det är starka aningar jag har :S

jag ska iallafall berätta lite om veckan som har blivit väldans trevlig :)
Onsdagen den 5 September var det som vanligt skola o därefter blev det två promenader hem den dagen för en pga. mig o sen för att erik o siri skulle hem, för att siri hade fått vattenkoppor.. :/
iaf, senare blev det en snabbis-shoppingtur med systern, Gita då alltså, o även mc.mål o godis, usch vad onyttigt :S men men kul hade vi, haha, flumm särskillt under bilvistelserna. :)

Torsdagen den 6 September var det också skola, styckning nu för tredje gången, när vi (Sara, Therese, Lotta, Nelly, Anna) väl slutade vid tre-halv fyra, var det in till staden o möta upp Emma, en liten tur inom hm, där det inhandlades "en" ögonskugga för mig eftersom den "skrek anna" ;P ävn lite annat impulsshoppande för lotta ex ;P haha, men ett bra köp iaf :)
Därefter fortsattes det till vårt stammis-ställe House of bagels, där vi alla fick i oss ett valpassande kvällsmål :)
senare sådär vid sex-tiden var det godis-shopping o sedan bio där vi såg- "Underbar och älskad av alla" (...och på jobbet går det också jättebra) haha, trevligt film, ett skrattanfall åtminstone ;D tåg och hem för min del.

Sen var det då idag, 7 September, ett väldigt manfall var det eftersom sara var påväg till lindköping, o therese gick hem vid midda, o emma går ju i a-klassen, kändes tomt ska ni veta, o dryyg var dagen, men men nu är man ju hemma o har det bra, relativt iaf, ska nog ta en promenad nu, eller om en liten stund,

PussHaj BioPaj

3 September

haaj!

I lördes, den 1 september, blev det lika väl kräftskiva helt impulsivt frammåt kvällen, dock begav vi oss inte uppåt förrän sent så blev inga kräftor endast fika för vår del. :) Först när vi kom upp flög man raka vägen in i en volleyboll-match, kuul det :) sedan allmänt trevligt prat o så, yes very nice. :)


o jag ser mkt framemot höstens danstermin, hoppas på en rooligt tid :)


meen palla detta, nepp, PussHaj ...Paaaaaj

RSS 2.0