15 September, kärlek . . ?
idag är det den 15 september. Siris födelsedag. Födelsedagar ska ju vara glada.? Dock har denna månad och de närmsta datumen härtill fört väl med otur med sig. 2001 hade jag ägnat hela sommaren till en gul liten kattunge som fick namnet gubben. det var det mest kelne kattungen jag någonsin varit med om, han följde mig som en skugga och sprang om jag så gjorde. Man kan ju själv räkna ut att det var en härlig känsla för en 11-årig djurälskande flicka. det var det. dock så mådde han inte så bra en dag när jag kom hem från skolan, jag grät massvis och denna gången var det jag som följde efter en smått vinglande kattunge. men jag insåg själv tillslut att det inte fanns mycket vi kunde göra för honom, mer än att just hjälpa honom, att sluta lida. det var min katt och jag fick ta beslutet. huh vad jag hatar sånt, men han slapp lida mer än nödvändigtl. Jag gjorde en hjärtformad-lapp med några väl utvalda ord som sedan plastades in och fick funktionen gravsten. eller en minnessak, sten fick han, en fin bumling. och med stenar formade jag ett hjärta. detta var den 14 september 2001.
Sen var det en svart katt. en långhårig sådan, med namnet Lakris. Vi fick fem år tillsammans, mer eller mindre. han föddes här inne och var här titt som tätt. han visste vem han tillhörde och det var inte sällan jag fann honom sovandes i min säng då jag kom hem. underbart mysigt, eller hur? en liten kelgris alltid där för att få din uppmärksamhet. fästingarna tyckte också om honom, men han gillade dessvärre inte dom något värst och inte mamma heller när hon skulle ta dom, men han lärde sig att inte hon heller gav sig och den sista tiden var det nästintill inga problem alls de där stunderna. För ett år sedan nu ikväll låg han i min säng och sov, jag kelade med honom och skulle släppa ut honom för natten, för detta får jag numera hemska kval och massvis med ånger. varför? varför inte? hur skulle jag veta? men ändå. förmiddagen efter gick som vanligt tills vår granne kom upp och undrade om mammas långhåriga katt var inne. efter lite kallande kom han. okej vad bra tyckte han för där var en långhårig katt påkörd nere på 23:an. problemet var bara att det fanns två långhåriga katter i huset, och den andra kom inte. det var Lakris. han var påkörd. och alldeles stel. frustration, han som låg i min säng senast igår och nu-ofattbart. detta var den 16 september 2007.
det som mer är ofattbart är att jag imorgon levt ett helt år utan honom. det är inte klokt. min fina fina katt. ett år. tiden bara går, rusar något fruktansvärt. jag älskar dig och saknar dig, i massvis. ♥
Grattis på födelsedagen Siri.
Kommentarer
Postat av: Linda
Jag kan inte skriva att jag vet vad du känner just nu men jag kan säga att jag har fått uppleva samma sak som du så många gånger. De valen man måste göra, om man bara fick dem ogjorda skulle man göra det. Dagen innan Knall blev överkörd var han bara efter mig hela dagen efter jag kommit hem från skolan. Han ville bara kela och jag ville göra annat. Det var som om han ville säga hejdå, han visste att han inte skulle leva så länge till. Men jag lyssna inte om jag bara gjort det hade jag inte haft ett så dåligt samvete. Knall och jag fick ett underbart halvår tillsammans.
Trackback
